Jo, jag lever...

Hej på er! Har inte haft en tanke på att blogga på bra länge nu :) Det var min kära syster Mia och jag som skojade över telefon häromdan, om att jag borde dokumentera hur den här hösten kommer bli... Och det är mycket riktigt en del i görningen nu! Men mycket har hänt, och jag försöker väl ta det i snabba svep: För 1,5 år sen separerade jag och min make och vi bestämde oss för skilsmässa. Båda har erfarit hur livet går vidare, och vi har båda träffat var sin ny partner. På något sätt kanske det känns lite lättare då, och blir mindre känsligt... Vi är inte direkt döpolare ;-) men vi är vänner och vi samarbetar på bästa sätt - för barnen och för varandra. Jag har sen separationen bott i en trea nära fängelset i Kumla :) och jobbet har jag haft kvar på Begravningsbyrån, men sen i våras bytte jag begravning mot juridik istället. Assisterar en duktig, ung jurist och trivs helt okej. MEN jag saknar egna uppdrag, mina egna projekt... Är väl sån som person helt enkelt ;) Nu till det nya i mitt liv. Kärleken till en man. En varm, kul, generös, påhittig kille som jag varit tillsammans med i snart ett år nu :) Jag längtar efter att få vara närmare honom - så nu tar jag mitt pick å pack den 1 oktober - och flyttar till Vadstena! Vi kommer alltså inte att flytta ihop, men får förhoppningsvis lite mer kvalitetstid, då han jobbar där. Nu följer nya projekt: hitta ett jobb, så småningom få in mina tre barn här, och såklart bygga upp "ett nytt liv" i Vadstena. Följ mig på min väg mot nya mål! Avslutar med ett citat: Pröva icke vart varje ditt steg tar dig, endast den som ser långt hittar rätt. Kram!