Älskade scrapbooking... saknar dig!

Det är med ett stygn i hjärtat jag inser att en av mina

älsklingshobbys har blivit förbisedd den senaste månaden *suck*

Jag längtar så efter att få knåpa ihop Lo's och minialbum...och...

...men hobbyrummet är under omarbetning, ungarna är ack

så vilda... det är så mycket som fyller upp mitt liv:

träning, städning, matlagning, tvätten mm. mm.

...och när tvätthögen växer, tar man sig ju inte tid att sortera

papper, brads, band och öljetter direkt.. =)

Jag förstår att det är så här för de flesta kvinnor och jag har

ju inte ens anställning...

Kram, sarah

Jag ville bara säga det: Jag saknar dig, min älskade scrapbooking...

Lite om livet och vikten och studier...

Vår kära dator har återvänt hem, eller rättare sagt hårddisken

och det fanns ett meddelande i paketet "Garanti nekad. Inget fel

på enheten". Tog det en månad att komma underfund med detta?

Tänk vad dagarna går fort. Snart är det jul och jag har knappt hunnit

med att börja julpynta känns det som. I morgon ska vi ha ett litet

kalas för min son (10 år!) som egentligen fyller på själva julafton.

Ska gå ut i köket och se om jag kan fixa till litet extra godsaker,

fast jag har ganska mycket hemgjort i frysen och så blir det

marängsviss och snacks dessutom. Brukar vara lite "duktig"

annars och bjuda på någon mat, men jag har sänkt ambitionerna

något i år.

Det är mycket som pågår  innanför och runtom mig just nu:

Jag har sökt en kurs på universitetet och väntar besked 

(kursen startar redan i januari!) så det är spännande nu.

Jag är inne på slutspurten av min viktresa dessutom,

har gått ner över 21 kg och vill väl egentligen gå ner ca

sju kg ytterligare. Jag tränar löpning tre dagar i veckan

(passar oftast på när flickorna är på dagis på förmiddagarna)

och äter enligt tallriksmodellen, dricker mycket vatten

och undviker onyttigheter. Jag har hållt på i fem månader

nu och har alltså minskat min kroppsvikt med 1/4, gått

från BMI 34 till BMI 26 och minskat mitt midjemått

med 20 cm. Jag har också tränat upp min kondition

från "dötrött efter att ha gått 1,5 km" till springer lätt

fem km och längre..."

Hur har detta gått till, kanske du undrar? För utom

ett suveränt upplägg av viktklubben 

så har det varit oundviktligt att ta tag i mitt eget

matbeteende och själva grunden till mitt beteende.

Att prata vitt och brett om mina ambitioner, problem,

framgångar, rädslor mm, har  hjälpt mig att stå emot

mitt eget osunda matbeteende som jag har byggt upp

under många år. 

Ja, allt detta och lite till har gjort

att mina tankar vandrat in i banor att jag faktiskt

vill jobba med detta: att få påverka och jobba för

att informera och förändra synen på övervikt och fetma

i samhället och hos andra människor. Jag kommer 

på flera boktitlar om dagen som jag skulle vilja skriva *ler*.

Jag vill läsa Folkhälsovetenskap. Vet inte alls om jag 

kommer in, men det är min inriktning just nu och 

jag är så lycklig att jag har ett mål. Det känns som att

trampa vatten, detta sökande efter jobb, som inte leder

någon vart. Visst är det underbart att få vara navet

i sin familjs liv, att se till att det är mat på bordet och

bäddat i sängarna och kläder på kroppen... MEN...

nu är det dax att visa vad jag går för på ett annat plan.

Då tror jag faktiskt att jag ännu mer skulle njuta 

i rollen som mor/hushållerska/älsklig hustru ;-)

Här kom en hel drös med tankar från lilla mig.

Tack till dig som stod ut med att läsa mina tankar!

Återkommer gärna snart med lite varma, goda,

kreativa och juliga bilder från mitt hem och min

skaparhörna...

Kram, Sarah